Race Report Stockholm Swimrun
Då var min första swimruntävling avklarad tillsammans med Nils som jag har o tacka för denna upplevelse. Det var han som under hösten frågade om jag var sugen på att testa denna nya tävlingsform bestående av simning och löpning varvade med varandra.
Natten innan tävling sov vi i Uppsala för att få lite närmre till starten som var i närheten av Stockholms universitet. Vi kom dit ungefär kl. 10.00 och det var då 4 timmar kvar till start. Uthämtning av nummerväst, badmössa och tidtagningschip m.m. stod först på programmet. Passade även på att kolla lite prylar i de tält som fanns i startområdet i väntan på racemötet som skulle vara kl.12.00. Innan det käkade vi en enklare lunch som det bjöds på. Det var Carolas Eko som stod för förtäringen. Hon driver det värdshus som låg intill startområdet.
Under väntan var det diskussioner om lina eller inte lina, en badmössa eller två, hur mkt energi som skulle med m.m. Vattentemperaturen var en omdiskuterad fråga och en stunden hörde man att det var 11 grader och nästa 18,5 grader vilket ju är en viss skillnad...
Vi tog beslutet att ta med lina vilket med facit i hand var en jäkla tur, annars hade vi tappat tid i simningen.
Racemötet var en underhållande upplevelse då tävlingsledaren bjöd på sig själv i form av sin fruktansvärt dåliga engelska. Det hölls på engelska då en del av de startande var från andra länder. Efter mötet var det mer väntande i solgasset. Det var väldigt varmt och då var inte våtdräkten på än. Startområdet låg nästan som i en gryta och det fanns nästan ingen skugga.
Kl.14.00 var det dags och alla beslut var tagna och utrustningen på plats. Det hela började med 1,5km löpning där farten skulle regleras av en bil så jag var förberedd på mkt lugnt tempo och kände mig inte behov av någon uppvärmning. Vi var inte riktigt på hugget när vi skulle ställa upp oss i startfållan utan insåg plötsligt att vi nästan stod längst bak, det hade vi inte riktigt tänkt oss. Vi tryckte oss fram lite men hamnade ändå lite för långt bak. När starten gick visade det sig att bilen längst fram höll ganska hög hastighet samt att vi ville avancera lite innan simningen. vi höll med andra ord ett ganska högt tempo i löpningen ut från start och jag skulle behövt lite uppvärmning kände jag. Det var ju så dags då.
Väl nere vid vattnet så väntade 1,5km simning i lite vågskvalp. Nils hade valt att köra med stora paddlar och är en bättre simmare än jag är så han simmade fortare och med facit i hand skulle vi kört med lina på den första simningen. Vi kopplade dock inte in den i vattnet utan jag försökte ta fötter på Nils, det gick väl inte jättebra. Jag körde min simning och litade på att Nils väntade. Inte så lätt att se vem som är vem när alla har orange badmössa. Efter denna simning så beslöt vi att använda lina på simningen i fortsättningen. När jag kom upp så var jag vimmelkantig och precis stel i benen. Det kändes inte som att jag skulle springa en halvmara direkt men vi började springa och löpningen kändes inte bra. Lyckades här också tappa min ena paddel men vi tog snabbt beslutet att skippa den för att bara köra med en och att Nils fick dra så mkt han kunde på simningen i fortsättningen. Efter andra simningen som jag kunde slappna av i lite lugnare vatten och kortare sträcka så hittade jag löpningen och allt började kännas bra. Nu var det bara mata på. Banan var härlig och gick på norra djurgården bl.a. i Hagaparken. Det var riktigt mkt folk i rörelse som njöt av det fina vädret. Folket och vädret höjde verkligen upplevelsen även om det soliga vädret också gjorde det fruktansvärt varmt i våtdräkten. Redan efter 2 simningar så var halva simsträckan gjord och jag såg fram emot mer löpning. I mitten var jag pigg och dog Nils på löpningen och kände mig grymt pigg och taggad att trycka på ordentligt i den i den inspirerande omgivningen. Det var även betydligt mer kuperat än vad jag väntat mig. Med ca: 6-7 km kvar började jag känna kramphugg i vaden som bara blev värre och vi drog ner på tempot regält. Var även tvungen att stanna stretcha och försöka knåda vaden. Det hjälpte dock föga. Testade med att Nils drog mig i linan men funkade inte heller så bra med vaden. . Plötsligt krampa det till ordentligt och foten låste sig i ett läge, läbbig och ganska smärtsam känsla när det bara inte går att dra ut vadmuskeln och lyfta upp foten. Jag hade dock en upplevelse från AXA fjällmaraton i minnet då jag fick kraftig kramp men kom tillbaka och kunde springa på efter ett tag. Det släppte av även här och jag kunde linka vidare. Det började nu släppa av och det blev lättsprunget med slätt underlag och inte så kuperat. Nu gick det plötsligt att springa ganska ordentligt igen och hornen växte ut i pannan igen. Jag var under en period så sur på vaden, det är så frustrerande att ha så mkt löpning kvar i övriga delar av kroppen men inte i vaden. Kroppen är dock inte starkare än sin svagaste länk, en lärdom att dra nytta av framöver. Simningarna på andra halvan flöt på bra för min del och jag simmade så mycket jag orkade för att det skulle underlätta för Nils som låg före och drog. Sista simningen hade tävlingsledningen varnat för och den var blåsig men vi upplevde den som kortare än de angivna 500meterna och den var ganska snabbt och lätt avklarad. Väl uppe ur vattnet för sista gången och 4 km löpning kvar så var det som sagt bara att kötta på. Vaderna balanserade på en skör tråd och jag anammade hällöpning då vaden belastas lite mindre än att sätta i framfoten först. Sista likometrarna fick vi i alla fall mata på så att vi var regält trötta i målfållan. Tiden blev 3.45 och plats 82 av ca 340 lag tror jag det var. Det är vi nöjda med men utan en krampande vad, med två paddlar så kunde det ju gått ännu bättre...
Det var som sagt ett mycket bra och härligt arrangemang som jag helt klart ska försöka komma tillbaka till ett annat år, då som en lite bättre simmare och varför inte en lite bättre löpare också.
Natten innan tävling sov vi i Uppsala för att få lite närmre till starten som var i närheten av Stockholms universitet. Vi kom dit ungefär kl. 10.00 och det var då 4 timmar kvar till start. Uthämtning av nummerväst, badmössa och tidtagningschip m.m. stod först på programmet. Passade även på att kolla lite prylar i de tält som fanns i startområdet i väntan på racemötet som skulle vara kl.12.00. Innan det käkade vi en enklare lunch som det bjöds på. Det var Carolas Eko som stod för förtäringen. Hon driver det värdshus som låg intill startområdet.
Under väntan var det diskussioner om lina eller inte lina, en badmössa eller två, hur mkt energi som skulle med m.m. Vattentemperaturen var en omdiskuterad fråga och en stunden hörde man att det var 11 grader och nästa 18,5 grader vilket ju är en viss skillnad...
Vi tog beslutet att ta med lina vilket med facit i hand var en jäkla tur, annars hade vi tappat tid i simningen.
Racemötet var en underhållande upplevelse då tävlingsledaren bjöd på sig själv i form av sin fruktansvärt dåliga engelska. Det hölls på engelska då en del av de startande var från andra länder. Efter mötet var det mer väntande i solgasset. Det var väldigt varmt och då var inte våtdräkten på än. Startområdet låg nästan som i en gryta och det fanns nästan ingen skugga.
Kl.14.00 var det dags och alla beslut var tagna och utrustningen på plats. Det hela började med 1,5km löpning där farten skulle regleras av en bil så jag var förberedd på mkt lugnt tempo och kände mig inte behov av någon uppvärmning. Vi var inte riktigt på hugget när vi skulle ställa upp oss i startfållan utan insåg plötsligt att vi nästan stod längst bak, det hade vi inte riktigt tänkt oss. Vi tryckte oss fram lite men hamnade ändå lite för långt bak. När starten gick visade det sig att bilen längst fram höll ganska hög hastighet samt att vi ville avancera lite innan simningen. vi höll med andra ord ett ganska högt tempo i löpningen ut från start och jag skulle behövt lite uppvärmning kände jag. Det var ju så dags då.
Väl nere vid vattnet så väntade 1,5km simning i lite vågskvalp. Nils hade valt att köra med stora paddlar och är en bättre simmare än jag är så han simmade fortare och med facit i hand skulle vi kört med lina på den första simningen. Vi kopplade dock inte in den i vattnet utan jag försökte ta fötter på Nils, det gick väl inte jättebra. Jag körde min simning och litade på att Nils väntade. Inte så lätt att se vem som är vem när alla har orange badmössa. Efter denna simning så beslöt vi att använda lina på simningen i fortsättningen. När jag kom upp så var jag vimmelkantig och precis stel i benen. Det kändes inte som att jag skulle springa en halvmara direkt men vi började springa och löpningen kändes inte bra. Lyckades här också tappa min ena paddel men vi tog snabbt beslutet att skippa den för att bara köra med en och att Nils fick dra så mkt han kunde på simningen i fortsättningen. Efter andra simningen som jag kunde slappna av i lite lugnare vatten och kortare sträcka så hittade jag löpningen och allt började kännas bra. Nu var det bara mata på. Banan var härlig och gick på norra djurgården bl.a. i Hagaparken. Det var riktigt mkt folk i rörelse som njöt av det fina vädret. Folket och vädret höjde verkligen upplevelsen även om det soliga vädret också gjorde det fruktansvärt varmt i våtdräkten. Redan efter 2 simningar så var halva simsträckan gjord och jag såg fram emot mer löpning. I mitten var jag pigg och dog Nils på löpningen och kände mig grymt pigg och taggad att trycka på ordentligt i den i den inspirerande omgivningen. Det var även betydligt mer kuperat än vad jag väntat mig. Med ca: 6-7 km kvar började jag känna kramphugg i vaden som bara blev värre och vi drog ner på tempot regält. Var även tvungen att stanna stretcha och försöka knåda vaden. Det hjälpte dock föga. Testade med att Nils drog mig i linan men funkade inte heller så bra med vaden. . Plötsligt krampa det till ordentligt och foten låste sig i ett läge, läbbig och ganska smärtsam känsla när det bara inte går att dra ut vadmuskeln och lyfta upp foten. Jag hade dock en upplevelse från AXA fjällmaraton i minnet då jag fick kraftig kramp men kom tillbaka och kunde springa på efter ett tag. Det släppte av även här och jag kunde linka vidare. Det började nu släppa av och det blev lättsprunget med slätt underlag och inte så kuperat. Nu gick det plötsligt att springa ganska ordentligt igen och hornen växte ut i pannan igen. Jag var under en period så sur på vaden, det är så frustrerande att ha så mkt löpning kvar i övriga delar av kroppen men inte i vaden. Kroppen är dock inte starkare än sin svagaste länk, en lärdom att dra nytta av framöver. Simningarna på andra halvan flöt på bra för min del och jag simmade så mycket jag orkade för att det skulle underlätta för Nils som låg före och drog. Sista simningen hade tävlingsledningen varnat för och den var blåsig men vi upplevde den som kortare än de angivna 500meterna och den var ganska snabbt och lätt avklarad. Väl uppe ur vattnet för sista gången och 4 km löpning kvar så var det som sagt bara att kötta på. Vaderna balanserade på en skör tråd och jag anammade hällöpning då vaden belastas lite mindre än att sätta i framfoten först. Sista likometrarna fick vi i alla fall mata på så att vi var regält trötta i målfållan. Tiden blev 3.45 och plats 82 av ca 340 lag tror jag det var. Det är vi nöjda med men utan en krampande vad, med två paddlar så kunde det ju gått ännu bättre...
Det var som sagt ett mycket bra och härligt arrangemang som jag helt klart ska försöka komma tillbaka till ett annat år, då som en lite bättre simmare och varför inte en lite bättre löpare också.
Kommentarer
Skicka en kommentar