Skogslufs....

Är inne i en mkt lugn träningsperiod vilket jag Inte alls vill, jag vill vara i skogen o springa.  Jag har under senare år från o till haft problem med vänster säte, ben o fot vilket begränsat mig en del i min träning. Ska väl inte klaga egentligen då jag kunnat genomföra träning inför Ironman vilket jag också genomfört 3 år i rad om än lite sämre än jag hoppats. Jag har har nu övergett ironman satsning, iallafall tillfälligt, till förmån för andra utmaningar. Det hade dock varit så skönt att kunna sikta framåt o känna att kroppen fungera som den ska och att kroppen inte sätter begränsningen i vad jag kan göra. Min huvudsakliga drivkraft är ju just att se vad jag kan göra.
Nu är det som sagt lugnt med löpning och efter 2 besök hos naprapaten så känns det dock lite bättre. Är ju dock nu jag ska vila o ta det lugnt så jag inte tvingas till långvila när våren kommer eller framåt sommaren då nya äventyr väntar. Det är bara bita ihop o hålla sig ifrån löpning och utnyttja cykeln igen. Träningen består nu av cykling, styrka, skogslufs och gå på löpband med maxlutning. Skogslufs med stavar är ju nästan lika härligt som löpning i skogen. På med pannlampa och på med stavarna o så rakt ut i skogen i så knölig terräng som möjligt, nästan o bara gå i 1 en timme eller 2.

För ett par dagar sedan var jag hos Naprapten för andra gången inom en vecka. Det var en annorlunda  upplevelse med nålar och elstötar och vassa armbågar i skinkorna. Det var riktig mangling och det var inte njutbart när han gick på med armbågar för att komma ner på djupet. Det gav dock resultat och ett visst hopp tändes att jag kanske kan bli kvitt mina problem. Nu är det iallafall fortsatt löpvila (nästan) så får vi se när jag kan smyga igång en mer strukturerad träning igen.
Jag får väl njuta av att sätta upp nya mål o planera för nya utmaningar, det är ju nästan halva tjusningen, trots allt😀